- mamman i all sin avkläddhet
innan mamman fattade beslutet med stort B var det ingen som frågade henne hur hon kände inför sin kropp eller sex. efter beslutet har många frågat. hur tänkte du nu, mamman?
ja du...
som tjej i vårt samhälle är man inte lika fri som en kille, anser inte mamman iallafall. vi får tidigt lära oss att sex är något man håller för sig själv och är något lite skämmigt och fult.
"pilla inte där!" ryter man åt småflickor och kränger på dem trosor och badkläder medan brorsan stolt går och drar sig i prinskorven.
mamman som många andra flickor i hennes generation har haft en mycket knackig relation till sex och sin egen sexualitet och kropp. alla måsten. hur man ska vara och inte vara. att inte vara frigid men heller ingen slampa. att inte vara villig och billig eller torr och trist.
sen hittar man sig själv (oftast) när man blir lite äldre, eller lite yngre. det beror på.
när mamman träffade pappan var hon ingen mamma och tyckte hon att hon var snyggast och koolast i världen, så där fanns inga problem på det nakna området.
nu när mamman är mamma och hennes kropp ser ut lite som de flesta mammakroppar faktiskt gör; slappa ut-ammade tuttar, snygg säckig marmorerad mage, bredare än behövlig sittvänlig stjärt med smilegropar, känner sig mamman inte alls lite attraktiv som den 21 åring som satte sina krokar i pappan. så när frågan kommer, vilket den alltid gör, hur tänkte du nu? så vet mamman faktiskt inte.
just nu, där mamman befinner sig i kropp och själ, är en annan man inte att tänka på. men mamman är inte så värst gammal. och det lär ju bli någon karl någon dag. senare men snart (ja, inom loppet av 10 år iallafall). hur tänkte mamman då? när hon knappt orkar se sig i spegeln och absolut aldrig tänkte strosa runt inför publik i bikini.
svaret är så klart enkelt. mamman tänkte inte på det. för det kan inte vara en avgörande faktor i huruvida två personer ska fortsätta sin makabra resa mot döden eller inte.
mamman får helt enkelt snöra på sig löparskorna och hitta en runda som är lagom för henne. hålla fingrarna i kors och hoppas på att någon kan älska henne så som hon är. hudbristningar och celluliter till trots.
amen.
innan mamman fattade beslutet med stort B var det ingen som frågade henne hur hon kände inför sin kropp eller sex. efter beslutet har många frågat. hur tänkte du nu, mamman?
ja du...
som tjej i vårt samhälle är man inte lika fri som en kille, anser inte mamman iallafall. vi får tidigt lära oss att sex är något man håller för sig själv och är något lite skämmigt och fult.
"pilla inte där!" ryter man åt småflickor och kränger på dem trosor och badkläder medan brorsan stolt går och drar sig i prinskorven.
mamman som många andra flickor i hennes generation har haft en mycket knackig relation till sex och sin egen sexualitet och kropp. alla måsten. hur man ska vara och inte vara. att inte vara frigid men heller ingen slampa. att inte vara villig och billig eller torr och trist.
sen hittar man sig själv (oftast) när man blir lite äldre, eller lite yngre. det beror på.
när mamman träffade pappan var hon ingen mamma och tyckte hon att hon var snyggast och koolast i världen, så där fanns inga problem på det nakna området.
nu när mamman är mamma och hennes kropp ser ut lite som de flesta mammakroppar faktiskt gör; slappa ut-ammade tuttar, snygg säckig marmorerad mage, bredare än behövlig sittvänlig stjärt med smilegropar, känner sig mamman inte alls lite attraktiv som den 21 åring som satte sina krokar i pappan. så när frågan kommer, vilket den alltid gör, hur tänkte du nu? så vet mamman faktiskt inte.
just nu, där mamman befinner sig i kropp och själ, är en annan man inte att tänka på. men mamman är inte så värst gammal. och det lär ju bli någon karl någon dag. senare men snart (ja, inom loppet av 10 år iallafall). hur tänkte mamman då? när hon knappt orkar se sig i spegeln och absolut aldrig tänkte strosa runt inför publik i bikini.
svaret är så klart enkelt. mamman tänkte inte på det. för det kan inte vara en avgörande faktor i huruvida två personer ska fortsätta sin makabra resa mot döden eller inte.
mamman får helt enkelt snöra på sig löparskorna och hitta en runda som är lagom för henne. hålla fingrarna i kors och hoppas på att någon kan älska henne så som hon är. hudbristningar och celluliter till trots.
amen.
Kommentarer
Skicka en kommentar