- dela mitt liv
det finaste man kan göra kanske. att dela. man lär sig när man är liten. dela med sig. av leksaker. mat. godis. allt. man ska dela med syskon, föräldrar, kompisar, fröknar på dagis. dela. tillsammans. fina fina ord. men när och var lär man sig att dela sitt liv? och hur gör man det? man har ju bara ett och ett delat liv blir lätt ett halvt liv. svårt.
det första man måste göra är att skaffa sig ett liv. så att man har något att dela. hur gör man då det? vad är ett liv?
det kan vara tankar, känslor, funderingar, intressen, mål, drömmar. allt detta ska delas. även det jobbiga som man bara vill hålla för sig själv. eller? kan man välja vad man ska dela? och vad händer om man bara har jobbiga saker att dela, eller inget alls att dela? får man bara dela någon annans då? hur sjysst är det? om man inte har något eget liv och bara delar någon annans, då blir ju den andras liv halvt utan att man fyller på med något... men det kan ju också vara bra, om den andra personen har ett tungt liv. ett liv som behöver delas på två. ett liv som mest är en börda som man vill ha hjälp med att bära. då kan det vara bra att inte själv ha något liv så att man bättre orkar med den andras liv.
men det blir nog rätt tråkigt i längden, att bara vara ett tomt skal som andra får hälla sina liv i när de passerar. då kanske det är bättre att ha mer liv? lite för mycket, så att det nästan rinner över? och helst ska det vara glatt liv. färgglatt. sprudlande. så det stänker. så att varje fotsteg klibbar lite och lämnar ett färgglatt avtryck. så att leendet på läpparna bara döljs av en surmustasch ibland. så ska livet vara.
jag vill dela mitt liv. med någon. men jag är mest ett skal fyllt med skräp. inte något roligt liv att dela. och jag har inte plats för någon annans liv. inte nu.
det finaste man kan göra kanske. att dela. man lär sig när man är liten. dela med sig. av leksaker. mat. godis. allt. man ska dela med syskon, föräldrar, kompisar, fröknar på dagis. dela. tillsammans. fina fina ord. men när och var lär man sig att dela sitt liv? och hur gör man det? man har ju bara ett och ett delat liv blir lätt ett halvt liv. svårt.
det första man måste göra är att skaffa sig ett liv. så att man har något att dela. hur gör man då det? vad är ett liv?
det kan vara tankar, känslor, funderingar, intressen, mål, drömmar. allt detta ska delas. även det jobbiga som man bara vill hålla för sig själv. eller? kan man välja vad man ska dela? och vad händer om man bara har jobbiga saker att dela, eller inget alls att dela? får man bara dela någon annans då? hur sjysst är det? om man inte har något eget liv och bara delar någon annans, då blir ju den andras liv halvt utan att man fyller på med något... men det kan ju också vara bra, om den andra personen har ett tungt liv. ett liv som behöver delas på två. ett liv som mest är en börda som man vill ha hjälp med att bära. då kan det vara bra att inte själv ha något liv så att man bättre orkar med den andras liv.
men det blir nog rätt tråkigt i längden, att bara vara ett tomt skal som andra får hälla sina liv i när de passerar. då kanske det är bättre att ha mer liv? lite för mycket, så att det nästan rinner över? och helst ska det vara glatt liv. färgglatt. sprudlande. så det stänker. så att varje fotsteg klibbar lite och lämnar ett färgglatt avtryck. så att leendet på läpparna bara döljs av en surmustasch ibland. så ska livet vara.
jag vill dela mitt liv. med någon. men jag är mest ett skal fyllt med skräp. inte något roligt liv att dela. och jag har inte plats för någon annans liv. inte nu.
Kommentarer
Skicka en kommentar