Mamman blev först arg & ledsen, sedan bara trött. Efter ett tag flyttade mamman för att efter en vecka komma hem igen. Då fick pappan flytta istället.
Så, här är de nu, mamman & prinskorvisson. Hemma i hemmet som inte känns som ett hem. Hemma i skalet som består av tomma vita väggar och onödigt mycket yta. Innehållslöst. Mamman vill helst förpuppa sig i sängen tillsammans med sin lilla varma son, som luktar så gott & är så mjuk. "Vi kliver upp nästa vecka", säger mamma. Ändå går hon upp och kokar gröt och brygger kaffe, gör sig iordning, samlar ihop sina känslor som skärvor från golvet, stoppar dem i en plastpåse och gömmer dem längst ner i väskan. Kramar sin underbara prinskorv och lämnar honom med vemod på dagis.
Försvinner bort i vimlet & stressen. Biter sig i kindernas insida för att inte gråta. Otillräcklig besvikelse, värdelöst hopplös.
Mamman hämtar igen kl.16. Allt blir bra igen.
- ensamma i stan.
Kommentarer
Livet gör så himla ont ibland. Nån dag så känns det bättre igen, men jag vet att den vägen är svår och lång. Finns här för dig iaf. Kram
SvaraRadera